LenaSofia

Jag förundras ofta över barns öppenhet, ärlighet och nyfikenhet. Och jag förundras även över min egen förundran. Varför har jag ännu inte fattat att barnen är så mycket klokare än vad jag tror.

Vi hade idag en samling som varade i 30 minuter, 90% av barnen satt med stora öron och ögon och tog in vad som sades.
Vi läste en Bamsetidning, ett specialnummer om diabetes.
Varför?
För att ett av våra barn i gruppen har diabetes och har haft det i 2,5år. Men först nu kände vi att de andra barnen var redo att ta in vad det handlade om, och det är först nu de börjar fråga om det.
Så vi läste den, tog hjälp av dokumentkameran och slängde upp den på storbild. De satt tysta, lyssnade, ställde nån liten fråga om något ord som de inte förstod, och lyssnade, tittade och tänkte.

Efter att jag läst klart hade vi lite frågestund, om det var så att de undrade över något. Flera händer upp i luften.
"Vad är blodsocker för något?"
"Varför har X en sån grej på armen?"
"Vad gör ni när ni tar sån spruta på X?" (Med spruta menar barnen stick i finger - blodprov)
"Varför får man diabetes?"
"Varför han X en sån pump?"
"Man får inte lov att ta X medicin, då kan X bli sjuk"
"Jag har sett när ni tog blod av X"

Barnen var så med, så öppna för våra försök till att förenkla ganska komplicerade grejer och så genuint nyfikna och frågvisa. De ville förstå vad X gått och går igenom och de förstod verkligen allvaret i sjukdomen. De var helt fantastiska.

X var med under början av samlingen och ville berätta, men på grund av olika omständigheter blir det bättre om X får berätta och visa i mindre grupp. Men X är en superhjälte som går igenom detta varje dag!
Våra barn är fantastiska som vill förstå!
Jag e varm i mitt hjärta!